onsdag 23 september 2009

Action i förorten

Idag må ni tro har det hänt grejer här ute i förorten! Jag satt utomhus med Muriel idag och åt kvällsmat när en hög knall ekade mellan husen. Muriel kommenterade att det lät som ett skott och såg lite lätt bekymrad ut. Efter ytterligare tre knallar bestämde vi oss för att det var säkrast att gå in. John ringde 911 och rapporterade skotten.

Tankarna började snurra i huvudet, speciellt efter att jag i helgen fått höra om allt som pågår under ytan här ute i förorterna: det är inte helt ovanligt med villor som byggs om till marijuanaplantager eller "meth labs", eller för den delen "domestic violence" som tyvärr finns vart man än befinner sig.

Men jag började packa ihop mina grejer inför en planerad utflykt med Annica, även om jag inte var helt lugn vid tanken på att gå utanför huset. Alldeles innan jag skulle gå till stationen ringde telefonen. Det var en dam från larmcentralen som ville lugna oss och talade om att knallarna hade kommit från fyra bedövningspilar som avfyrats mot en björnhona.

När jag kom hem från min utflykt fick jag veta att björnhonan hade traskat runt i en trädgård ett par kvarter bort med sina två ungar, troligtvis i jakt på fruktträd att plundra. Muriel och John hade åkt dit och sett på när de sövde björnungarna. Ungarna satt högt uppe i ett träd, så björnpatrullen fick skjuta bedövningspilar på dem och fånga dem med en presenning när de tuppade av och trillade ner mellan grenarna.

Om någon undrar vad som händer med de sövda björnarna så ID-märks de och körs iväg till skogsområden långt utanför staden. Lite synd att jag inte kunde vara där och se det på riktigt och klappa de sovande björnarna. Men jag hade en väldigt trevlig kväll med Annica i Barnet Marine Park istället, så jag ångrar inte att jag åkte. Inga björnbilder idag heller alltså, men jag kan dela med mig av några riktigt fina bilder från skymningen i parken.

 



Mitt projekt går framåt, även om det inte alltid känns så. Den här veckan har knappt börjat men ändå varit tung. Igår jobbade jag 14 timmar. Jag hade väntat mig en lång dag, men dålig planering och misslyckade försök gjorde den ännu längre. Det blev inte bättre när jag äntligen var klar klockan 22 på kvällen och gick ut för att ta bussen. Buss efter buss passerade, men ingen buss 143.

Jag började bli riktigt arg och satt och planerade ett ilsket telefonsamtal till Translink, som sköter kollektivtrafiken här. Jag plockade fram busstidtabellen för att kolla hur många buss 143 som borde ha passerat och insåg att jag tittat fel. Sista bussen gick 21.58. Inte den bästa starten på veckan. Det finns förvisso andra sätt att ta sig hem på, men de tar mycket längre tid och involverar byten på platser som jag inte känner till särskilt väl.

Tack och lov för mina fantastiska värdar som erbjöd sig att rycka ut och plocka upp mig klockan 23 på kvällen. Hela strapatsen blev nästan värd besväret när vi på väg hem fick se en livs levande tvättbjörn kila över vägen. Den var mycket lik Cocijo.

Veckans bästa händelse: Spenderade mina mest välinvesterade 16 kr någonsin på att prata med Christian i 1,5 timme i söndags. Ser fram emot fler samtal.

6 kommentarer:

Robin sa...
Meeeen jag vill ju seee bjöööörnaaaaar, och tvättbjörnar :o >.< Fick dom klappa dom sövda björnarna? O_O kram!
Natalie sa...
Ja, alla barnen fick klappa de sövda björnarna och lyssna på vad björnpatrullen hade att säga om hur man bemöter björnar och undviker att få problem med dem i städerna. Lite snopen att jag missade det. Men men, det finns fler björnar. Jag ska kopiera bilderna så jag kan iaf visa dig dem nån gång om du vill se. Kram tebaks!
Pappa sa...
Myten om den sömniga förorten verkar överdriven.
Onsala sa...
Äventyr närapånästan..... Nu vet du verkligen att de inte överdriver när de pratar om björnar i carporten... Kramar o va´bra att boken är i Sävedalen.
Christian Lundmark sa...
Hej Nataile! Gooortrott Christian skriver fran nya vardens dator i Orange. Har jobbat pa ganska flitigt har sedan jag anlande i onsdags sa resten av eftermiddagen och kvallen kommer nog spenderas i min privata lagenhet med ol och film. Manga intressanta schackstrider har det blivit ocksa, jag har forlorat de flesta =( Ha det bra, puss och kram, C
Cecilia sa...
Så min bror är värd 16 kr, det var väl fint! ;-) RaggKalle får väl heta RaccoonKalle från och med nu då. Kram!

onsdag 16 september 2009

Golden Ears och fulla bussar

Av någon anledning har varenda helg här bjudit på kanonväder, förutom just den helgen vi valde att åka till Whistler. Förra helgen var inget undantag. Gassande sol och 25 grader i skuggan. Jag hade planerat att ha min första lugna helg sen jag kom hit och tänkte inte göra någonting alls, förutom maila lite och uppdatera bloggen. Men så dök det upp en lockande inbjudan, vänner till mina värdar, en tysk familj som emigrerat hit, skulle ge sig ut på vandring på söndagen. Så jag snörde på mig skorna och hängde med. Vi åkte till Golden Ears Provincial Park, ca 1 timmes bilfärd öster om Coquitlam.
(http://www.env.gov.bc.ca/bcparks/explore/parkpgs/golden_ears/,
http://www.env.gov.bc.ca/bcparks/explore/regional_maps/vancouver.html)



Höstfärger börjar dyka upp här och var.


Tyvärr har jag hört att årstiderna smyger över i varandra här, så jag räknar inte med några dramatiska vyer med knallröda träd. Sånt ser man bara överallt annars i Canada, typ Ontario eller Newfoundland... Antar att det är priset Vancouveriterna får betala för att våren kommer hit med blommande påskliljor redan i slutet av februari.


Iskall älv, ett fåtal människor och ett stort antal hundar badade. Jag klev i med bara fötter, men stod inte ut mer än 20 sekunder innan det kändes som att fötterna skulle trilla av.



Skäggiga träd


En liten bäck...


...och ett stort vattenfall!


Inuksuk


Stenkonstellation som används av arktiska folkslag i Nordamerika för att markera något, exempelvis, jaktmarker eller matgömmor. En annan, liknande stenkonstellation, en inunnguaq, har blivit officiell symbol för OS i Vancouver. (Mer läsning på http://en.wikipedia.org/wiki/Inukshuk)


Skipping stones med en av familjemedlemmarna


Annars flyter livet på här. Jag har gått och blivit sjuk, ingen svininfluensa, men tillräckligt för att stanna hemma några dagar. Surt sa Natalie som hade velat gå på konsert ikväll. :(
Jag funderar på att köpa en begagnad cykel och börja cykla till universitet när jag är frisk igen. De som vet hur universitetet ligger måste tro att jag är galen, det är 12 km till Universitetet, varav en stor del är brant uppförsbacke (universitetet ligger uppe på ett berg, jag bor halvvägs ner i en dal). Men de som har försökt åka buss 143 mellan 7.30 och 10.00 på en vardagsmorgon förstår mig nog. Jag kliver på vid andra hållplatsen, då är bussen redan full så jag får stå upp längst fram. Efter det tar busschauffören ombord ca 20 passagerare till och blir tvungen att lämna minst ett 30-tal passagerare väntandes vid hållplatserna.
Chaufförerna har lite olika sätt att tackla trängseln. I måndags hade jag en chaufför som vid varje stopp vrålade "Move aaaall the way back! Make some new friends! Don't be shy! Meet that special someone!", trots att jag redan har min special someone lät jag mig packas tätare och tätare med mina medresenärer. Gissa var jag fått den här förkylningen från!Chauffören fick i alla fall ombord alla väntande passagerare längs vägen. Imponerande! Men så var det också en av de värsta bussturerna jag varit på i hela mitt liv. Chauffören i tisdags hade en annorlunda approach. Han ringde och klagade till sin supervisor att han körde en fullpackad buss och ändå var tvungen att lämna 30-40 pers vid hållplatserna och uppmanade resten av bussen att göra detsamma. Den bussturen var lite behagligare, vet inte om det berodde på att vi var 20 pers mindre ombord eller om det var för att jag vägrade släppa min plats vid rutan längst fram trots arga blickar... Kanske är det lite lättare att förstå min längtan efter en cykel nu.
Planerna för helgen är tillsvidare Granville Island på Lördag och Block Party på gatan på Söndag (då jag tänker passa på att fira pappa!).
Tackar Onsala för vykort med gulliga vilddjur, jag tror alla finns representerade här, lite osäker på lokatten, men de andra ska finnas.
Pappa sa...
Glöm inte hjälmen på den eventuella cykeln. Låter som du behöver en på bussen också. Och ta en extra "piece of cake" på söndag för mig. Här hemma blir det "Flan Parisien".
Christian Lundmark sa...
krya på dig darling! puss och kram CC
Onsala sa...
Så roligt att läsa om Dina öden och äventyr ---- riktig naturmänniska är Du! Kramar
Natalie sa...
Det är lag på cykelhjälm här. För vuxna också. Jag skulle ha full hockeymundering på bussen om det inte var för att jag troligtvis skulle dö av värmeslag... Låter gott med Flan, det var längesen.
Charlotte sa...
Simma lungt! Vad bussarna låter jobbe. Cykel låter oxå jobbe. Jätte faktist. Har dom durs på universitetet? Sol och 25 grader låter fint, det såg blött ut den där svampplockarturen! Om det nu var detta inlägget. Jag gör lika samma som senaste tiden. Det är fåglarna för hela slanten! Typ. Och soffan. Varsom som jag kan ligga ner. Men det är lite mys nu, jag mår fint som så. Det är mystiskt, men fint att må fint! Du mår oxå fint! Bra. P & k. Frid & fred.
Natalie sa...
Jag har hittat en buss som funkar. På 07.15 bussen igår fanns hela 2 platser att välja på, så det behöver kanske inte bli någon cykel.(: Men om det skulle behövas så är universitetet utrustat med durs. Fint att höra att du mår fint fina Charlotte! (:
Cecilia sa...
De skulle nog inte släppa på dig på bussen i full hockeymundering, du skulle ta för mycket plats! Fast kanske skulle du bli påsläppt om munderingen var i rätt färger - för Vancouver måste väl ha ett hockeylag?
Natalie sa...
Nog har Vancouver ett hockeylag, Vancouver Canucks, de spelar sin första hemmamatch för säsongen imorgon och jag kommer vara där... (:

måndag 7 september 2009

På vift i Whistler

När jag fick en inbjudan av Annicas kollega Sam att åka till Whistler, med resa, boende och mat inkluderat för $225 lät det nästan för bra för att vara sant, så jag tackade snabbt ja. Annica, Lisa och jag åkte alltså med kampsportsklubbarna på SFU (mitt universitet) och UBC (stans största universitet) upp till Whistler över Labour Day weekend, första helgen i september.


Vrålåket. Vi åkte i en underbar gul skolbuss, inte den bekvämaste buss jag åkt i, men definitivt den charmigaste.


Whistler ligger ca 2,5-3 timmars bilfärd norr om Vancouver, och vägen dit är minst sagt fantastisk. Man kör längs med en vik (fjord?) av Georgia Strait (vattnet mellan Vancouver Island och fastlandet) som sedan övergår i en flod. Vägen kallas passande nog sea to sky highway. Vancouver är värdstad för vinter-OS 2010 och delar av de olympiska spelen kommer att hållas i Whistler. Synd att jag inte kan vara kvar här till februari bara...


Skidbackar i Whistler.


På lördagen var det ett gäng som skulle ut och plocka svamp i ösregenet, så vi följde med. Det blev ingen svamp, men en vacker vandring fick vi i alla fall.



Lost Lake utanför Whistler Village



Turkost vatten och berg som skymtar genom molnen. Lost Lake.



Lost Lake



Färger 


Roliga randiga växter, tyvärr lite oskarpa.



Vi gick från Whistler Base till Lost Lake, vidare till Green Lake (hörnet syns på kartan) och tillbaka till Whistler Base via älven.



Jag lovar, jag är i Canada! Men det hade lika gärna kunnat vara en mosse i Sverige...



Vägskäl

Norrland?<.ction: keep-alive Referer: httlign="center">




Enorma träd. (Bry er inte om dåren som försöker välta trädet!)





4 kommentarer:

Onsala sa...
22222222000000000000000000000000000000000000000000000000000000000 Det var Raggkalle som skrev första raden! Han klagade utdraget när jag flyttade honom! Bussen ser precis ut som skolbussar gör på film på TV! Tur Du hade som fick denna upplevelse utan att så att säga anstränga Dej! Kramar
Pappa sa...
Jag kommer att tänka på sagan om "the Bingety Bangety Schoolbus"
Natalie sa...
Gulligt av raggkalle att kommentera inlägget (: Jag har nog aldrig hört sagan om the Bingety Bangety Schoolbus...
Cecilia sa...
Jag är ju jättesen! Har missat flera inlägg, nu läser jag ikapp och njuter, är avundsjuk och glad för dig i salig blandning. Vackert är det där du är! Här skiner solen idag från blå himmel efter en vecka med blåst och moln, skogen utanför fönstret ser ut som din skog men några molnbeslöjade berg finns inte. Kram!