onsdag 16 september 2009

Golden Ears och fulla bussar

Av någon anledning har varenda helg här bjudit på kanonväder, förutom just den helgen vi valde att åka till Whistler. Förra helgen var inget undantag. Gassande sol och 25 grader i skuggan. Jag hade planerat att ha min första lugna helg sen jag kom hit och tänkte inte göra någonting alls, förutom maila lite och uppdatera bloggen. Men så dök det upp en lockande inbjudan, vänner till mina värdar, en tysk familj som emigrerat hit, skulle ge sig ut på vandring på söndagen. Så jag snörde på mig skorna och hängde med. Vi åkte till Golden Ears Provincial Park, ca 1 timmes bilfärd öster om Coquitlam.
(http://www.env.gov.bc.ca/bcparks/explore/parkpgs/golden_ears/,
http://www.env.gov.bc.ca/bcparks/explore/regional_maps/vancouver.html)



Höstfärger börjar dyka upp här och var.


Tyvärr har jag hört att årstiderna smyger över i varandra här, så jag räknar inte med några dramatiska vyer med knallröda träd. Sånt ser man bara överallt annars i Canada, typ Ontario eller Newfoundland... Antar att det är priset Vancouveriterna får betala för att våren kommer hit med blommande påskliljor redan i slutet av februari.


Iskall älv, ett fåtal människor och ett stort antal hundar badade. Jag klev i med bara fötter, men stod inte ut mer än 20 sekunder innan det kändes som att fötterna skulle trilla av.



Skäggiga träd


En liten bäck...


...och ett stort vattenfall!


Inuksuk


Stenkonstellation som används av arktiska folkslag i Nordamerika för att markera något, exempelvis, jaktmarker eller matgömmor. En annan, liknande stenkonstellation, en inunnguaq, har blivit officiell symbol för OS i Vancouver. (Mer läsning på http://en.wikipedia.org/wiki/Inukshuk)


Skipping stones med en av familjemedlemmarna


Annars flyter livet på här. Jag har gått och blivit sjuk, ingen svininfluensa, men tillräckligt för att stanna hemma några dagar. Surt sa Natalie som hade velat gå på konsert ikväll. :(
Jag funderar på att köpa en begagnad cykel och börja cykla till universitet när jag är frisk igen. De som vet hur universitetet ligger måste tro att jag är galen, det är 12 km till Universitetet, varav en stor del är brant uppförsbacke (universitetet ligger uppe på ett berg, jag bor halvvägs ner i en dal). Men de som har försökt åka buss 143 mellan 7.30 och 10.00 på en vardagsmorgon förstår mig nog. Jag kliver på vid andra hållplatsen, då är bussen redan full så jag får stå upp längst fram. Efter det tar busschauffören ombord ca 20 passagerare till och blir tvungen att lämna minst ett 30-tal passagerare väntandes vid hållplatserna.
Chaufförerna har lite olika sätt att tackla trängseln. I måndags hade jag en chaufför som vid varje stopp vrålade "Move aaaall the way back! Make some new friends! Don't be shy! Meet that special someone!", trots att jag redan har min special someone lät jag mig packas tätare och tätare med mina medresenärer. Gissa var jag fått den här förkylningen från!Chauffören fick i alla fall ombord alla väntande passagerare längs vägen. Imponerande! Men så var det också en av de värsta bussturerna jag varit på i hela mitt liv. Chauffören i tisdags hade en annorlunda approach. Han ringde och klagade till sin supervisor att han körde en fullpackad buss och ändå var tvungen att lämna 30-40 pers vid hållplatserna och uppmanade resten av bussen att göra detsamma. Den bussturen var lite behagligare, vet inte om det berodde på att vi var 20 pers mindre ombord eller om det var för att jag vägrade släppa min plats vid rutan längst fram trots arga blickar... Kanske är det lite lättare att förstå min längtan efter en cykel nu.
Planerna för helgen är tillsvidare Granville Island på Lördag och Block Party på gatan på Söndag (då jag tänker passa på att fira pappa!).
Tackar Onsala för vykort med gulliga vilddjur, jag tror alla finns representerade här, lite osäker på lokatten, men de andra ska finnas.
Pappa sa...
Glöm inte hjälmen på den eventuella cykeln. Låter som du behöver en på bussen också. Och ta en extra "piece of cake" på söndag för mig. Här hemma blir det "Flan Parisien".
17 september 2009 08.48
Christian Lundmark sa...
krya på dig darling! puss och kram CC
17 september 2009 12.47
Onsala sa...
Så roligt att läsa om Dina öden och äventyr ---- riktig naturmänniska är Du! Kramar
17 september 2009 19.36
Natalie sa...
Det är lag på cykelhjälm här. För vuxna också. Jag skulle ha full hockeymundering på bussen om det inte var för att jag troligtvis skulle dö av värmeslag... Låter gott med Flan, det var längesen.
17 september 2009 20.16
Charlotte sa...
Simma lungt! Vad bussarna låter jobbe. Cykel låter oxå jobbe. Jätte faktist. Har dom durs på universitetet? Sol och 25 grader låter fint, det såg blött ut den där svampplockarturen! Om det nu var detta inlägget. Jag gör lika samma som senaste tiden. Det är fåglarna för hela slanten! Typ. Och soffan. Varsom som jag kan ligga ner. Men det är lite mys nu, jag mår fint som så. Det är mystiskt, men fint att må fint! Du mår oxå fint! Bra. P & k. Frid & fred.
19 september 2009 07.16
Natalie sa...
Jag har hittat en buss som funkar. På 07.15 bussen igår fanns hela 2 platser att välja på, så det behöver kanske inte bli någon cykel.(: Men om det skulle behövas så är universitetet utrustat med durs. Fint att höra att du mår fint fina Charlotte! (:
23 september 2009 07.58
Cecilia sa...
De skulle nog inte släppa på dig på bussen i full hockeymundering, du skulle ta för mycket plats! Fast kanske skulle du bli påsläppt om munderingen var i rätt färger - för Vancouver måste väl ha ett hockeylag?
29 september 2009 11.50
Natalie sa...
Nog har Vancouver ett hockeylag, Vancouver Canucks, de spelar sin första hemmamatch för säsongen imorgon och jag kommer vara där... (:
4 oktober 2009 20.57
Skicka en kommentar
Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)