Tack för alla födelsedagshälsningar och för ett antal små paket som korsat hav och kontinenter för att hamna här! Ni fick mig att le stort och även skratta lite.Efter allt tal om björnar tänkte jag äntligen lägga upp en bild på en:
Jag har haft en bra födelsedag, jag firade 3 dagar i rad bara för att försäkra mig om att jag täckte in alla tidszoner: tårta på labbet i torsdags, mer tårta på labbet samt födelsedagsöl med Annica i Fredags och ännu mer tårta, utefrukost och Happy Birthdaysång från grannarnas barn i lördags.
Nu över till de riktiga björnarna. Om än inte vilda så livs levande i alla fall.
Tack Charlotte för mysiga underbart lurviga björnvantar som kom i ett paket täckt med påklistrade björnbilder i alla former och av all olika slag.
Jag har haft en bra födelsedag, jag firade 3 dagar i rad bara för att försäkra mig om att jag täckte in alla tidszoner: tårta på labbet i torsdags, mer tårta på labbet samt födelsedagsöl med Annica i Fredags och ännu mer tårta, utefrukost och Happy Birthdaysång från grannarnas barn i lördags.
Nu över till de riktiga björnarna. Om än inte vilda så livs levande i alla fall.
Grouse Grizzlies
Grizzlybjörnar förekommer normalt sett inte i Vancouvertrakterna. De här två lever inhägnade uppe på Grouse Mountain och verkar se på sina livsöden lite olika. Den ena poserade så vackert för kamerorna, sittandes på en stenkant. Vände sig då och då och kostade till och med på sig ett leende. Den andra låg och sov under ett träd längre bort, tittade upp då och då, gäspade litegrann och somnade om när han insåg att folkmassan fortfarande var kvar. De här björnarna blev föräldralösa när de fortfarande var för små för att ta hand om sig själva och är vid det här laget alldeles för vana vid människor för att kunna släppas ut igen, så de kommer antagligen att bo kvar på Grouse Mountain, och de verkar inte ta det allt för hårt. Ganska imponerande djur, klorna är som mina lillfingrar.
Vancouver sett från Grouse Mountain i Norr.
Det var i måndags jag besökte Grouse Mountain och björnarna. Det finns en hike upp till basstationen på berget. Grouse Grind kallas denna hike och ska tydligen vara extremt påfrestande. Som det framgår av texten provade vi inte själva denna hike, varför kommer ni att förstå senare i inlägget. En normal människa kör den på 1- 1,5 timmar. Fanatikerna kör på mindre än en halvtimma. Det var fascinerande att stå uppe på toppen och se dessa fanatiker komma rusandes upp till tidtagaren, knallröda i ansiktet, flåsandes som ånglok, trots utmärkt fysisk form. Jag kan nog inte ens gissa hur mycket mjölksyra de måste ha haft i benen!
Vi åkte alltså linbana upp till toppen för att fotografera utsikten och försäkra oss om att vi faktiskt skulle få se björnar innan vi åker härifrån.
The Stawamus Chief – Not a ”walk in the park”!
Två dagar innan Grouse Mountain hade Annica och jag varit i Squamish, som ligger halvvägs upp till Whistler. Squamish åker man till för att kolla på örnar, ta en hike eller om man är mer äventyrligt lagd klättra på vertikala släta berghällar. Vi visste inte var örnarna fanns och kände inget större behov av att riskera liv och lem på att klättra på bergväggar, utan vi var där för att traska upp till någon av The Stawamus Chiefs tre toppar. Detta visade sig vara ansträngning nog.
”Stigen” vi hade att traska(läses klättra) på…
Vissa sträckor var mer svårframkomliga än andra, hela vägen upp var täckt av stenblock och rötter och på en del ställen fanns stegar att klättra på.
På väg uppåt
Sista biten involverade inte så mycket klättring över stock och sten, utan snarare vandring upp längs släta branta berghällar, här och var med hjälp av en förankrad kedja. Rolig och en aning utmanande vandring, med en utsikt från toppen som gjorde upplevelsen mer än värd ansträngningen!
Vi fick se både mer och mindre vilda djur, och då menar jag inte hundar. Det finns en stor örnpopulation i Squamish, tyvärr tror jag inte vi såg några örnar. Vi såg mörka siluetter av stora fåglar som cirklade ovanför oss, som vi först trodde var örnar, men jag misstänker att det var mindre men ändå ganska sällsynta rovfåglar, särskilt efter att ha kommit upp till toppen och sett ett antal glänsande svarta vackra fåglar som metalliskt kraxade krrp krrp. Så här är en liten bild till pappa som gillar vilda djur: en livs levande ravn. Korparna var ganska folkskygga här också, precis som på ramberget. De uppskattade inte att bli fotade. Men jag lyckades hyfsat:
Ett par andra filurer som var kameraskygga men inte särskilt rädda för tvåbenta var den här krabaten och dess kumpan, för enkelhets skull kan vi kalla dem Piff och Puff.
De fräcka små krypen försökte upprepade gånger stjäla mina nötter och frön. Det gick så långt att de klättrade på både mina och Annicas byxor. Snabba små rackare som inte ville fotograferas. Men jag lyckades allt!
7 kommentarer:
- Pappa sa...
- Tänk att få fickorna fulla med jordekorrar!
- 19 oktober 2009 06.41
- Onsala sa...
- Återigen, jag bara säger : Vilken bloggare Du är!! Så roligt att läsa och höra!
- 19 oktober 2009 19.58
- Cecilia sa...
- Gulliga jordekorrar!! Belsebub hoppade upp på skrivbordet, han såg hungrig ut. Hoppas min födelsedagspresent kom fram i tid, jag var lite sen. Väskan/påsen jag fick i julklapp, i linne med tovade hjärtan, kan jag köra den i tvättmaskin? Kram!!
- 19 oktober 2009 20.32
- Natalie sa...
- @Pappa: Det var tur att jag inte forvarade notterna i fickorna! De har stamjarn till tander de dar sma. @Cecilia: Presenten kom fram alldeles i perfekt tid, pa min fodelsedag. (: Jag ar lite nyfiken bara, var det du eller tullen som hade tejpat kuvertet? Forresten, den har omgangen var nog det godaste saltet jag atit. Om du kor vaskan i tvattmaskin sa kan det handa att hjartanen tovar till sig lite mer och drar ihop tyget de sitter pa en aning. Om du inte kor den i mer an 30 grader sa ar det nog ingen storre fara. Mojligen fargar hjartanen av sig lite pa de vita handtagen. Men det ar nog det varsta som kan handa.
- 19 oktober 2009 23.01
- Charlotte sa...
- Åh vad dom var så söta! På byxbenen! Det är nästan så att jag säger att det skulle vara roligare att ha jordekorrar (?) på min ballikong istället för duvor. Men bara nästan. Det här var roligare för en annan att läsa än hockeymatcher! Men, något till alla. Va fint väder ni hade uppe på berget där. Då gör sånna turer sig rättvisa. Grattis igen, i efterskott. Charlottisen
- 21 oktober 2009 07.10
- Cecilia sa...
- Tullen då som hade tejpat, de var väl nyfikna på vad för knark som låg däri! Funderade på att skriva typ tulldeklaration på, "Contents: herbs, salt" men det skulle ju förstört födelsedags-överraskningen. Alltid lite jobbigt med det där örtsaltet, för jag blandar på en höft, så om det var jättegott vet jag inte hur jag ska göra exakt likadant igen... Nåväl, det istter nog i fingrarna och själen.
- 27 oktober 2009 06.39
- Kristofer sa...
- Wow! Vilka upplevelser! Jag vill dit också... Har precis mailat Aunt Karen och diskuterat flyg till Newfoundland nästa sommar, västkusten är för dyr för Denise och mig än så länge. Men vänta bara tills hon är färdigutbildad också. :)
- 27 oktober 2009 10.10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar