Dagens inlägg handlar om biffiga herrar i skor med medar, herrar som åker runt på is med pinnar och knuffas. Tillägnat lillebror Robin, med bilder och allt!
Jag har varit på mitt livs första ishockeymatch och inte nog med det, det var en NHL-match. Vancouver Canucks spelade hemma mot Columbus Blue Jackets i måndags och Annica hade lyckats med konststycket att fixa 5 biljetter.
Laddad med öronproppar och sushi (inga större ansträngningar att smälta in i mängden här inte) åkte jag direkt från universitetet till Canucks hemmarena General Motors Place för att delta i vad jag trodde skulle bli en uppvisning i masspsykos. Sportevenemang tenderar att dra åt det hållet och första hemmamatchen för säsongen borde bjuda på en ganska livlig publik kan man tycka. Så var inte fallet.
Canucksfansen var förvånansvärt tysta, undantaget ett och ett annat "Buuuuuu!" vid de mest besynnerliga tidpunkterna och ett obligatoriskt men stillsamt jubel vid mål. Så fort de äntligen började komma igång lite försiktigt med hejandet så hände något spännande i matchen och alla blev knäpptysta. Enligt Annica, som har mer erfarenhet av hockeyevenemang, så lyfter taket fullständigt på en Frölundamatch jämfört med det här.
Ingen verkade ha orkat släpa sig dit från Columbus, Ohio, alla bar Canucksfärger. Så vi kunde inte förstå varför hela publiken ropade "Buuuuuuuu!" varje gång målvakten räddade. Till slut frågade Annica några grabbar på raden framför, som mycket tålmodigt förklarade att publiken inte buade utan jublande ropade "Luuuuuu!", eftersom målvakten heter Luongo. Dagens aha-upplevelse.
Det var gott om svenskar på isen. Bröderna Sedin, Alexander Edler och Mikael Samuelsson för hemmalaget och för bortalaget Kristian Huselius och Samuel Påhlsson.
Matchen slutade med att Blue Jackets vann (5-3), inte helt oförtjänt, deras 3 mål på 3 minuter i andra perioden var verkligen inte illa.
Jag har varit på mitt livs första ishockeymatch och inte nog med det, det var en NHL-match. Vancouver Canucks spelade hemma mot Columbus Blue Jackets i måndags och Annica hade lyckats med konststycket att fixa 5 biljetter.
Laddad med öronproppar och sushi (inga större ansträngningar att smälta in i mängden här inte) åkte jag direkt från universitetet till Canucks hemmarena General Motors Place för att delta i vad jag trodde skulle bli en uppvisning i masspsykos. Sportevenemang tenderar att dra åt det hållet och första hemmamatchen för säsongen borde bjuda på en ganska livlig publik kan man tycka. Så var inte fallet.
Canucksfansen var förvånansvärt tysta, undantaget ett och ett annat "Buuuuuu!" vid de mest besynnerliga tidpunkterna och ett obligatoriskt men stillsamt jubel vid mål. Så fort de äntligen började komma igång lite försiktigt med hejandet så hände något spännande i matchen och alla blev knäpptysta. Enligt Annica, som har mer erfarenhet av hockeyevenemang, så lyfter taket fullständigt på en Frölundamatch jämfört med det här.
Ingen verkade ha orkat släpa sig dit från Columbus, Ohio, alla bar Canucksfärger. Så vi kunde inte förstå varför hela publiken ropade "Buuuuuuuu!" varje gång målvakten räddade. Till slut frågade Annica några grabbar på raden framför, som mycket tålmodigt förklarade att publiken inte buade utan jublande ropade "Luuuuuu!", eftersom målvakten heter Luongo. Dagens aha-upplevelse.
Det var gott om svenskar på isen. Bröderna Sedin, Alexander Edler och Mikael Samuelsson för hemmalaget och för bortalaget Kristian Huselius och Samuel Påhlsson.
Matchen slutade med att Blue Jackets vann (5-3), inte helt oförtjänt, deras 3 mål på 3 minuter i andra perioden var verkligen inte illa.
7 kommentarer:
- Robin sa...
- Huzzah! Sånt här gillar vi, även om Vancouver synd nog förlorade ^^ Undrar om publiken är mer högljudd på södra sidan av gränsen? Kram!
- 9 oktober 2009 10.00
- Onsala sa...
- Tycker om att läsa dina inlägg!
- 9 oktober 2009 22.34
- Pappa sa...
- Ha! Jag har minsann också varit på en ishockey-match. 1966 var det,(tror jag), på nya Ullevi.
- 10 oktober 2009 07.10
- Cecilia sa...
- Jag var på en hockeymatch en gång, som första date, på mitt förslag! Undrans vad som tog åt mig, jag bryr ju mig inte om hockey? Christian var med dessutom, en liten knatte som var mycket lycklig. Konstig första date men rätt kul. Sen såg jag Frölunda piska skiten ur Timrås lag (vad 17 heter de då? MoDo?) i Timrå, vi var 7 av 5000 som hejade på Frölunda, var rädd att bli lynchad. Stämningen var mycket hög dock, Timrås hejarklack var imponerande! Flera hundra sklrålande personer och en gigantisk trumma, de sjöng först "gör-mål-och-förnedra-motståndarna"-sånger för att rätt så snart gå över till "vi-älskar-er-ändå-kämpa-på"-sånger. Tappra. Är på sidan 67 i "bibeln" nu, sakta framåt. Får hoppas jag kommer så småningom till det som du jobbar med, vad de nu hette, ska kolla det igen sen. Kram!
- 11 oktober 2009 10.13
- Adam sa...
- ishockey kanske inte är ett av mina större intressen... Men på tal om is så fick vi det första luftburna snöblasket igår morse (trevligt att cykla i) och idag kom första snön som la sig (i ca 10 min, perfekt tajmat med cykelpendlingen), jag lyckades t o m hitta en isfläck vid en vägkorsning. Så det är inte bara träklubbsbeväpnade skridskoåkare som glidit på is på sistone!
- 14 oktober 2009 16.58
- Natalie sa...
- @Robin: Om min försäkring täckte det så skulle jag ta mig söder om gränsen och ta reda på det. @Onsala Tycker om att läsa era kommentarer (: @Pappa: Vilka spelade? @Cecilia: Tror MoDo är Ö-viks lag, men jag är inte så insatt. Tror jag får skicka canucks-klacken till Sverige för att se hur hockeyfans bör (?) bete sig. Jag tror att mitt kapitel i bibeln är 15 eller 16 eller nåt sånt, typ sidan 1000. Annars kan du helt enkelt gå och lyssna på min redovisning när jag kommer tillbaka. ;) @Adam: Ojojoj Stockholm är verkligen kallare än götet. Kollade upp det och sthlm ligger på samma breddgrad som Anchorage i Alaska... Jag vill också ha snö och is (därmed inte sagt att jag vill deporteras till Lycksele för min praktik, men lite snö skulle sitta fint). Här har vi mest den flytande varianten...
- 16 oktober 2009 01.30
- Pappa sa...
- Jag tror att det var Västra Frölunda-Djurgården. Kommer inte riktigt ihåg. Var nog mest impad av allt engagemang runt omkring mig på läktaren. Vi var en stor grupp på 50-60 personer som åkte på gemensam bussresa till Ullevi. Jo, man spelade ishockey där, utomhus, på den tiden. MoDo är från Ö-vik. Domsjö är en stadsdel i Ö-vik. Mo finns lite överallt, och företaget Mo och Domsjö startade i Ö-vik. Kristofer vet säkert mer, jobbandes i branschen och resandes titt och tätt till Ö-vik. F. ö. har det varit otäckt kallt här för årstiden. Isen har inte tinat från vissa vattenpölar under dagen.
- 16 oktober 2009 08.33
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar