Idag har H1N1-paniken drabbat mitt lab, om än kanske i lite mildare form än för många andra. Det som hittills mest har låtit som en otäck saga för att skrämma små barn och vissa vuxna till att tvätta händerna verkar ha drabbat våran labtekniker. Det är inte bekräftat än, men även om det bara är vanlig influensa så är det ingen höjdare. Jag och en av doktoranderna, som också åker hem i december, bestämde att om vi blir sjuka så får alla andra minsann stanna hemma, medan vi åker in och jobbar. Jag har inte tid att vara ledig och jag kan ju inte gärna ta med mig mikroskopet hem! Skämt åsido så hoppas jag våran tekniker blir frisk snart, det är aldrig roligt att vara sjuk, oavsett orsak.
Helgen flög förbi fort. Jag hade en väldigt händelserik lördag och en väldigt händelsefattig söndag. Lördagen inleddes med att jag försov mig, extrasömnen involverade lätt ångest över en mardröm i vilken jag efter att ha stulit choklad från ett hotell just skulle få mina ben avkapade som straff. Lyckligtvis vaknade jag innan jag hann uppleva denna stympning, och min drömångest byttes ut mot högst verklig ångest över att hinna klä på mig och ta mig till busshållplatsen på 20 minuter. Det skulle ju inte vara så lyckat om Annica hoppade på bussen vi kommit överens om att mötas på och jag inte var där... Men jag fick skjuts och kunde till och med sitta och pusta ut i 5 minuter på bussen innan den rullade iväg.
Kollektivtrafiken här är förresten en intressant historia, jag vet att jag har varit lite grinig över den innan, men i lördags fick vi uppleva ett nytt fenomen. Buss 160 som vi bestämt oss för att ta in till stan (tar bara 58 minuter och inga byten, Halleluja!) kör förbi i närheten av Annica, därför stämde vi träff på bussen, jättepraktiskt. Bortsett från att bussen bara släpper av passagerare på väg in till stan, den plockar inte under några omständigheter upp någon. Bussen stannade så fint vid hållplatsen där Annica väntade. Tre passagerare klev av, men Annica fick inte kliva på. Vad är syftet med detta? Hur mycket längre tid kan det ta att låta en passagerare stiga på? Speciellt eftersom 3 redan skulle gå av och det enda extraarbetet det innebär för chauffören är att öppna framdörrarna när han ändå håller på. Men regler är tydligen regler även här. Även om det inte verkar finnas någon orsak till dem.
Inne i stan fick vi köpt en del julklappar (ute i väldigt god tid här minsann:) och lite fudge och sånt. Jag köpte en ny ryggsäck, det var på tiden, jag har sen i oktober - när en kille på skytrainstationen påpekade att min stängda väska var vidöppen - sett skräckvisioner varje gång jag blundar om hur min dator trillar ut genom det trasiga blixtlåset och går i tusen bitar.
Kvällen avslutades hos Lisa, som bor på behändigt promenadavstånd från Downtown. Hennes house mates anordnade en surprise-fake-half-birthday-fest för henne. De lät Lisa baka en mycket god tårta som de pyntade väldigt tjusigt med diverse godis, bland annat Lisas saltlakrits. (: Roligt både att få träffa Lisas house mates och vänner igen och att få se huset hon bor i.
På väg hem blev jag lite lätt illa till mods när jag upptäckte att en kille tittade väldigt fokuserat på mig och Annica och till råga på allt verkade följa efter oss. Just när vi skulle svänga av till Skytrainstationen så frågade han vilket språk vi pratade. Det visade sig att han var född i Vancouver men hade en svensk mamma som varit duktig och lärt honom svenska. En lite rolig överraskning, det är inte varje dag man stöter på någon som kan tjuvlyssna på ens samtal här! ;)
Jag blev fast i Downtown i 40 minuter på väg hem, eftersom min buss inte dök upp, inga överraskningar här inte. Det visade sig senare att det inte var mitt favoritföretag Translinks fel utan berodde på en trafikolycka, men jag är så irriterad på Translink vid det här laget att jag tänker skylla på dem ändå (Västtrafik framstår som det perfekta kollektivtrafikbolaget i jämförelse).
Förresten insåg jag igår att jag bara har 5 veckor kvar här. 5 veckor är inte mycket och innan denna veckan är över kommer det att vara 4 veckor, vilket nästan är 3 veckor och 3 veckor är ju ingenting! Innan jag vet ordet av kommer jag vara i Australien, blinkar jag en gång kommer jag att stå på apoteket i Varberg och om jag sover på saken kommer jag väl att vakna som pensionär...Vi ses snart!
Helgen flög förbi fort. Jag hade en väldigt händelserik lördag och en väldigt händelsefattig söndag. Lördagen inleddes med att jag försov mig, extrasömnen involverade lätt ångest över en mardröm i vilken jag efter att ha stulit choklad från ett hotell just skulle få mina ben avkapade som straff. Lyckligtvis vaknade jag innan jag hann uppleva denna stympning, och min drömångest byttes ut mot högst verklig ångest över att hinna klä på mig och ta mig till busshållplatsen på 20 minuter. Det skulle ju inte vara så lyckat om Annica hoppade på bussen vi kommit överens om att mötas på och jag inte var där... Men jag fick skjuts och kunde till och med sitta och pusta ut i 5 minuter på bussen innan den rullade iväg.
Kollektivtrafiken här är förresten en intressant historia, jag vet att jag har varit lite grinig över den innan, men i lördags fick vi uppleva ett nytt fenomen. Buss 160 som vi bestämt oss för att ta in till stan (tar bara 58 minuter och inga byten, Halleluja!) kör förbi i närheten av Annica, därför stämde vi träff på bussen, jättepraktiskt. Bortsett från att bussen bara släpper av passagerare på väg in till stan, den plockar inte under några omständigheter upp någon. Bussen stannade så fint vid hållplatsen där Annica väntade. Tre passagerare klev av, men Annica fick inte kliva på. Vad är syftet med detta? Hur mycket längre tid kan det ta att låta en passagerare stiga på? Speciellt eftersom 3 redan skulle gå av och det enda extraarbetet det innebär för chauffören är att öppna framdörrarna när han ändå håller på. Men regler är tydligen regler även här. Även om det inte verkar finnas någon orsak till dem.
Inne i stan fick vi köpt en del julklappar (ute i väldigt god tid här minsann:) och lite fudge och sånt. Jag köpte en ny ryggsäck, det var på tiden, jag har sen i oktober - när en kille på skytrainstationen påpekade att min stängda väska var vidöppen - sett skräckvisioner varje gång jag blundar om hur min dator trillar ut genom det trasiga blixtlåset och går i tusen bitar.
Kvällen avslutades hos Lisa, som bor på behändigt promenadavstånd från Downtown. Hennes house mates anordnade en surprise-fake-half-birthday-fest för henne. De lät Lisa baka en mycket god tårta som de pyntade väldigt tjusigt med diverse godis, bland annat Lisas saltlakrits. (: Roligt både att få träffa Lisas house mates och vänner igen och att få se huset hon bor i.
På väg hem blev jag lite lätt illa till mods när jag upptäckte att en kille tittade väldigt fokuserat på mig och Annica och till råga på allt verkade följa efter oss. Just när vi skulle svänga av till Skytrainstationen så frågade han vilket språk vi pratade. Det visade sig att han var född i Vancouver men hade en svensk mamma som varit duktig och lärt honom svenska. En lite rolig överraskning, det är inte varje dag man stöter på någon som kan tjuvlyssna på ens samtal här! ;)
Jag blev fast i Downtown i 40 minuter på väg hem, eftersom min buss inte dök upp, inga överraskningar här inte. Det visade sig senare att det inte var mitt favoritföretag Translinks fel utan berodde på en trafikolycka, men jag är så irriterad på Translink vid det här laget att jag tänker skylla på dem ändå (Västtrafik framstår som det perfekta kollektivtrafikbolaget i jämförelse).
Förresten insåg jag igår att jag bara har 5 veckor kvar här. 5 veckor är inte mycket och innan denna veckan är över kommer det att vara 4 veckor, vilket nästan är 3 veckor och 3 veckor är ju ingenting! Innan jag vet ordet av kommer jag vara i Australien, blinkar jag en gång kommer jag att stå på apoteket i Varberg och om jag sover på saken kommer jag väl att vakna som pensionär...Vi ses snart!
Höstregnen har kommit till Vancouver...
4 kommentarer:
- Pappa sa...
- Har du besökt diktaturstater i drömmen? Fast där kanske benkapning är i det lindrigaste laget för grova chokladstölder? Här i våra upplysta demokratier får vi brottas med trafikbolag som Translink och Västtrafik, förhoppningsvis utan risk för grym bestraffning. Tiden rår varken diktaturer eller demokratier på, men om det är bra eller dåligt kan man ju diskutera...
- 10 november 2009 06.25
- Aquahog sa...
- Pesttrafik... Måste vara jobbigt att ha ett värre företag än dem att förlita sig på. :)
- 10 november 2009 10.36
- Natalie sa...
- @Pappa: Gangsterland snarare, tror inte regeringen var involverad i detta fall... Ha, det är bestraffning nog att behöva ta bussen klockan 7 på morgonen för att slippa stå som en packad sardin på bussen.
- 10 november 2009 19.20
- Onsala sa...
- För oss härhemma som tycker det skall bli härligt att se Er (räknar in Christian ! ) igen, är det bara trevligt att tiden går! Och det verkar inte som du haft det så plågsamt i Kanada , precis... Måtte influensor och annat otyg hålla sig lååångt borta från doktorander och examensskrivare. Kram
- 11 november 2009 12.22
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar